Busschauffören hjärta Gud
ÄNTLIGEN FREDAG! Eller vad säger ni gott folk!? Arbetsveckan är över och jag är ledig i två hela dagar!! YES.. Ikväll ska jag proppa i mig chips & dip, choklad och dricka ramlösa tills jag spricker. Det ser jag fram emot höhöh :P, och imorrn ska jag träffa brudarna och baka lussebullar och pepparkakor för hela slanten. Självklart ska vi pimpla massa vin och tjöta!! Göttt!! :D (hoppas bara mina bullar blir goda. För jag har verkligen sett fram emot att käka lussebullar! Fatta min besvikelse om tex. Orups bullar blir godare :P)
När jag åkte bussen hem förut tvingades jag lyssna på sånger om Gud, himmelen och helvetet som den galna mannen som körde bussen (also known as Busschauffören) spelade på högsta volym och dessutom sjöng med till (och jag lovar er, det var ingen vacker stämma direkt).
Dessutom hade jag gjort misstaget att sätta mig rätt långt fram i bussen (som den kärring jag är :P) så jag kunde inte undgå att höra dessa klämkäcka melodier i nästan en timmes tid.
Ibland är man jävligt ledsen att man inte äger en fungerande mp3 alltså!!
Jag kom å tänka på en grej förut idag, helt appråpå ingenting.
Jag har alltid haft ett litet överbett.. Inget som märks egentligen, men ändå. Det finns där. Så när jag var 16 år, innan jag skaffade min fantastiska räls ;), så hade tandläkarna en liten plan för mig: Istället för att jag skulle ha räls i 2 år, så ville dom operera fram min käke så att jag skulle få ett 'perfekt bett', det fanns en liten hake bara. Om jag beslutade mig för att göra den här operationen så kunde jag inte prata (knappt ens äta) på 6 veckor!! (en livstid för en pratkvarn som jag!) Och sen fanns en liten chans att jag kunde få underbett också!
Thank God så sa jag NEJ till de tokerierna. Tänk om jag hade fått underbett, HUA!! Sicken hemsk tanke! haha..
Nej, nu är det färdigtjötat om gamla minnen, nu ska jag kolla på IDOL!
